Åtgärder mot psykisk ohälsa är minst lika viktiga som smittskyddet

På Folkhälsodagen håller Dagens Medicin seminarium, "Folkhälsa i migrationens tecken". Fellows Anna Sarkadi är en av föreläsarna och hon kommer att tala om "Så tar vi hand om flyktingbarnens hälsa" 

Datum: 15 september
Tid: 09.30 - 16
Plats: World Trade Center konferens

Läs mer och anmäl dig här

Det är en högst aktuell fråga och tas upp på flera håll. I en artikel i Dagens Medicin kunde man läsa hur hälsoundersökningar för invandrare hamnar på efterkälken. 

"Av dem som kom till Sverige 2014 har hittills 60 procent genomgått en hälsoundersökning. För 2015 är motsvarande nivå 27 procent. Under den tid då särskilt många kom, under hösten 2015, kunde inte vårdcentralerna prioritera hälsoundersökningarna före behovet av omedelbar vård. Ett stort antal människor kommer från länder där infektioner vi nästan saknar i Sverige fort­farande är aktuella. Infektioner som hepatit B och C, tuber­kulos och hiv.

Många hälsosamtal avböjs av olika anledningar, andra har inte hunnits med på grund av över­belastning. Det har i studier konstaterats att migranter fruktar utvisning vid upptäckta sjuk­domar och därför uteblir. Andra förstår inte kallelsen som i flera fall skickats på svenska. Det förekommer också att kvinnor inte delges kallelsen av sin män." /ur artikeln

Anna Sarkadi svarar:

Åtgärder mot psykisk ohälsa är minst lika viktiga som smittskyddet 

Förekomsten av posttraumatisk stressyndrom (PTSD) är låg i Sverige jämfört med andra länder, precis som prevalensen av hepatit B och C, tuberkulos och HIV. Men även så lever betydligt fler personer med PTSD i Sverige idag än med de smittsamma sjukdomarna sammanlagt. Och precis som att vi ser en ökning av de smittsamma sjukdomarna i samband med det ökade antalet asylsökande så kommer antalet människor som är svårt begränsade i sin vardag på grund av PTSD också att öka. Studier visar nämligen att PTSD har en tendens att bli kronisk, snarare än att försvinna med tiden.

Därför måste vi vara lika aktiva i att hitta och behandla människor som lider av posstraumatisk stress, som att hitta dem som bär på smittsamma sjukdomar. Det är både i samhällets och individens intresse att inte låta svår posttraumatisk stress förbli obehandlad och utgöra hinder för lärande, sociala relationer och personens möjligheter att bidra till samhället. Oavsett om människor som sökt asyl i vårt land får stanna eller inte kan vi inte lämna PTSD obehandlat – lika lite som vi skulle låta den nyupptäckta tuberkulosen vara i avvaktan på asylprocessen.

När det gäller tuberkulos behöver vi begränsa smittan och utrota bakterien. I fallet PTSD behöver vi begränsa skadan på individen och dennes nära relationer och utrota demonerna i form av flashbacks och mardrömmar genom effektiv behandling med traumafokuserad kognitiv beteendeterapi. Särskilt viktigt är detta när det handlar om föräldrar med ansvar för barn eller ensamkommande flyktingbarn, som är i en särskilt utsatt situation.

I en undersökning på Asylhälsan Cosmos i Uppsala undersökte vi 200 ensamkommande flyktingbarn med hjälp av screeningsformuläret CRIES, Children’s Revised Impact of Events Scale. Hela 78 % av de undersökta ungdomarna låg över gränsen för vad som anses positiv screening för PTSD. Därför påbörjar vi nu ett samarbetsprojekt i Uppsala där vi prövar metoden Teaching Recovery Techniques, ett gruppbehandlingsprogram för posstraumatisk stress hos barn och unga. Fler goda initiativ behövs där vi vågar tänka nytt samtidigt som vi baserar våra insatser på den bästa möjliga evidensen.

Alla som har varit med om traumatiska händelser får inte PTSD. Men de som får det hamnar i ett tillstånd av ständigt kroppsligt och själsligt stresspåslag som är förödande för den psykiska hälsan och förmågan att ta sig igenom den utmaning som anpassningen till en ny livssituation innebär. Stresskyddet är med andra ord lika viktigt som smittskyddet.